Nummer två

I onsdags var vi på mvc och det var mycket riktigt ett litet hjärta som slog! Nästa besök  blir den 16 december, då är det dags för ultraljud. Jag har tre tentor under loppet av åtta dagar så det blir ett roligt avbrott i tentaplugget.  Vi har inte tänkt ta reda på barnets kön denna gång utan skall försöka hålla oss till dess att bebben tittar ut...

Här är en magbild från vecka 14, tagen i all hast. Magen är betydligt större än den var förra graviditeten.
Idag går jag in i vecka 15 och på onsdag har vi lyckan att få gå och lysna på hjärtljuden. Fast det är väl egentligen inget tvivel om att det är någonting där inne...

Nu är den mest osäkra perioden över och jag är oficiellt gravid, eller i alla fall nästan. Jag mår inte lika pissigt längre och är aningens mindre trött. Jag får fortfarande kväljningar av att borsta tänderna och att använda bettskenan (som jag provade ut idag) framkallar kräkreflexer.

Nu kanske det vore på sin plats med en magbild. 

Min nya passion är OLWs nya chips Salt and Vinegar. Jag har alltid varit svag för just chips med salt-och-vinäger-smak så jag tog små glädjeskutt när jag såg att OLW äntligen har uppdaterat sitt sortiment. Jag är egentligen ingen storkonsument av chips men just blandningen av surt och salt gör mig knäsvag. Det är absolut inte det nyttigaste jag kan stoppa i mig så det blir nog viss ransonering framöver...

Den magiska gränsen är snart passerad. Tolv hemliga veckor då jag flytt alla tillställningar där det bjudits på alkohol, ständigt burit sjal inomhus och stundtals mått riktigt pyton. Jag har de senaste veckorna varit tvungen att hålla in magen som denna gång gjort sig tillkänna betydligt tidigare än den gjorde föregående graviditet.

I fredags blev jag konfronterad på jobbet av en kollega som under flera veckors tid givit mig små pikar. Till slut var jag tvungen att erkänna vilket förvisso var riktigt skönt. På KTH är det än så länge ingen som har misstänkt något...